gnäll.
jag kryper in i mitt hörn av sängen idag. eller ja. mitt hörn och mitt hörn... Hela sängen är ju min.
Älskar spotify som låter mig lyssna på precis så mycket deppig kärleksmusik som hellst.
Lustigt hur det kan gå dagar utan att jag känner mig ensam eller ens deppig och sen slår allt mot mig som en vägg.
Ensam ensam ensam ensam ensam ensam.
Jag gråter faktiskt inte, jag tror att jag har slutet med det. Enda gångerna jag gråter är när jag ser film/tv. Det ger som ändå inte så mycket.
Jag hade kunnat ge allt jag äger (det är iof inte mycket) bara för att slippa vara ensam idag.
Jag vill grypa in i en trygg famn och snosa.
Men det finns ingen trygg famn och den enda som man alltid har kvar är en själv. Det gäller bara att acceptera fakumet. Man blir fort beroende av närheten och goset. Jag tänker aldrig någonsin mer vara beroende av en annan människa. jag totalvägrar.
Men jag borde hitta nya substitut. nya varma famnar som jag kan gosa i dagar som dessa. Bara lösnummer och inga prenumeranter.
Kommentarer
Trackback
