ytligheter
jag har ju alltid varit hlt grym på dt här md nätdejtande, det är ett helt förträffligt sätt att "träffa" folk man iinte skulle träffat annars. Problemet ligger i att efter P så vill jag som inte dejta någon. Men jag vill inte vara ensam heller. Jag vill injte ringa någon av de gamla avlaggda och jag har avslutat med husköparen.
Egentligen borde jag väll vara ensam, right? Men njaa. det är ju skit jobbigt. jag beövr få lite närhet. lite hud. Jag vet inte varför p lyckades påverka mig så mycket. Kan det vara för att jag visste att han aldrig skulle bli min? Det är ju en jävla förbannelse att gå omkring med. Men det avr nog en nyttig läxa att gå igenom. Nu kan jag ju iaf säga att jag en gång haft kännslor för någon - på riktigt. Inga tillfälliga små förälskelser.
Ah, nu spårad jag ur, jag skulle ju prata nätdejtande, eller snrarae min brist på dejtande. Hur kräsen får man vara egentligen? Jag pratar med en helt förträfflig karl på ett av de många communitys jag tillhör. Han tycker till och med om samma böcker som mig. Men han är inte snygg. Jag är så ytlig. Får man vara så ytlig när man är jag?
Kommentarer
Postat av: Linda
Klart du kan vara ytlig. Man ska inte nöja sig med första bästa. Det ska ju vara en person man kan titta på och tycka att den är den vackraste i världen. Jämt. Jag borde ha varit mer ytlig i mitt liv haha.
Trackback
