tack Sonja Aldén.

För att du sätter ord på mina kännslor.
Om någon undrar vad jag känner så är det det här. Inget mer. Ingt mindre. Och ja förståss... Det var inga löften ju.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0